De flesta av oss har målsättningar. I livet, på jobbet och med träningen. Att ha målsättningar ger oss i många fall fokus – ett fokus som gör att vi kan uppbåda tillräckligt med kraft för att göra det vi behöver för att komma någon vart. Men har du funderat på ditt varför? Alltså varför du ska nå just de mål som du har satt upp för dig själv. Och om dina målsättningar står i proportion till de insatser du har möjlighet att genomföra för att nå dem?
Många av de målsättningar jag stöter på, särskilt i löparsammanhang, är sådana som liksom rapas upp, utan att man verkar ha tänkt igenom dem särskilt mycket. Springa 5 km i ett sträck, gå ner 4 kilo, springa milen på under 40, 50 eller 60 minuter, genomföra ett maraton eller ett ultralopp. Men varför? Gör det dig lyckligare att springa milen under 50 minuter? Gör det dig friskare? Gör det dig till en bättre och mer harmonisk människa? Jag upplever att många sätter upp väldigt höga mål för sig själva, mål som är nästan omöjliga att nå med den tid man vill och kan avsätta för att nå dem. Mål som inte står i proportion till ens bakgrund och förutsättningar. Utan att riktigt veta varför.
Missförstå mig rätt – det är inte så att jag menar att man inte ska drömma. Det ska man absolut. Vi klarar ofta så mycket mer än vi någonsin kan föreställa oss om vi har en vision eller målbild och stakar ut vägen för att nå dit. Det jag vänder mig mot är att man sätter mål sådär lite slumpmässigt, bara för att alla andra gör det. Man sätter målet utan att fundera på varför man vill nå det. Det är ju ditt varför som ska plockas fram i alla de där situationerna när det känns tungt och motigt, och som ska få dig att genomföra träningspasset när regnet öser ner och det blåser småspik. Och njuta av det! För att du vet att du är på rätt väg. För att du verkligen vill nå ditt mål. För att det av någon anledning är viktigt för dig.
Målsättningar är för mig något som ska ge lite härligt pirr i magen, de ska vara lustfyllda och ge en känsla av glädje. Både i resan mot målet och när man faktiskt når det. De flesta av oss är ju inga elitlöpare, så varför behandla våra målsättningar som om vi vore det? Om ett mål leder till prestationsångest, stress över missade träningspass, frustration och besvikelse över att man inte når dit man vill snarare än glädje och lust och härliga upplevelser så tycker jag att man bör fundera på om de mål man har valt är de rätta för en själv. Om inte, ändra på dem. För man får lov att ändra sig. Det är inget misslyckande. Snarare visar det att du är sann mot dig själv och den plats där du befinner dig just nu.
I korthet:
1. Var snäll mot dig själv och skapa en inspirerande och positiv målbild med ett tydligt VARFÖR!
2. Se till att målsättningarna är DINA, inte någon annans.
3. Försök att hitta en lustfylld väg mot dina mål och ge dig själv gott om tid att nå dem.
Och glöm inte Karin Boyes kloka ord: “Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.”